_{¯

Text av Fredrik Jansson}

^␂

“

H

a

d

e s

v

år

t

a

tt k

o

mm

a

p

å

n

å

g

o

t

a

n

na

t

s

t

ä

ll

e ä

n F

a

r

s

t

a

m

e

d l

i

kn

a

nd

e

h

us

. J

o

, k

a

n

s

k

e

V

ä

ll

in

gby m

e

n

i

d

o

m k

ro

k

a

rn

a ä

r d

u

n

äs

t

a

n

a

ld

ri

g.

”

F

a

r

sa

n kl

i

pp

e

r d

i

r

e

kt b

i

ldg

å

t

a

n j

a

g

s

k

ic

k

ar

t

i

ll h

o

n

o

m,

ä

v

e

n f

as

t b

i

ld

e

n p

å

d

e

tr

e

d

o

min

e

r

a

nd

e

v

i

ta h

ö

gh

use

n

i

c

e

nt

ru

m

ä

r t

a

g

e

n p

å

r

ä

tt l

å

ngt h

å

ll.

Farsta Centrum är sig likt från när man var liten. Kall höstluft och doften av en snabb varmkorv och en cigg. ”Nämen, mitt ärende har ju fastnat mellan Transportstyrelsen och Sheriffen. Man kan ju börja undra om de va en riktig polis jag snackade med. Aja, pojkar, vi ses väl på torsdag va?” In på Bolaget och sen en limpa Jompa Glitter och kusarna, men först en grillad med bröd. Summan av lasterna är tydligen konstant. Jämt. Förr målade NK upp en dynamisk kontrast till söderslang och halvkassar Falcon Bayerskt. Gubbarna i valrossmustasch och knegarjacka som rökte filterfria cigg mellan tummen och långfingret är kanske inte lika många nu. Men dom finns. “Det är lite så där dan efter, ameh du hajjar…” Innan jag drar vidare låser en hjälte till torghandlare upp sin lilla skrubb under tuben och låter mig plåta MC Tims målning från slutet av 80-talet. Instängd bakom lådor, kartonger och bråte.
Det gulliga försöket till industriområde mellan Farsta och Hökarängen kämpar på. Till skillnad från Västberga, så behöver du aldrig oroa dig över att bli överkörd av nån lastbil här. Jag fotar en tegellänga, men är tvungen att kliva fram några meter för att undvika att få med en bil med djurgårdsmärke och missar kanske därmed att få med dagens enda glimt av höstsol, som får fasaden att glittra av regndropparna. Tittar lite för länge på en snubbe i en 90-tals Audi. Tejpad med flera rullar silvertejp. Rush på MatDax. Alltid rush på MatDax? På en bänk intill sitter en av Söderorts många cowboys som i trans och beskådar flödet med folk. Jag hör samma hostande snubbe som jag hörde i Farsta tidigare. Nåt dröjer sig uppenbarligen kvar därnere i bronkerna. Sätter en kråka under Gröna Linjens förmodat lägsta tunnelbanebro, som löper över yttersta delen av Gubbängsfältet. Tar rygg på en grupp halvförvirrade Jehovasungdomar uppe i centrum, men viker kvickt av på en ytterst liten stig och får det antagligen att se ut som jag kan Gubbängens allra hemligaste genvägar. Först vid Tallkrogen börjar man höra bruset från Nynäsvägen, Söderorts puls. XENO.FY.YOKER står det stort över ett bullerplank, signaturerna funkar fint som fondvägg för en sekund i utrymmet mellan två passerande Tyresöbussar. De mysiga närförorterna är nu historia, motorvägen och dess av- och påfarter dominerar den här sträckan på ett brutalt sätt. Ett äldre par står och väljer marschall i den lilla blomsterhandeln vid Skogskyrkogårdens tunnelbanestation.

Tillbaka vid Gullmars. Gullmars som ett slags fundament och sedan Södermalm på toppen. Allting balanserandes på en tripod. Gröna Linjen, möjliggöraren. Besöker Johanneshovs Skans som idag är inbyggd i kontorshuset bakom gamla Söderstadions norra läktare. Johanneshovs Skans är ett befästningsverk från 1860 som aldrig byggdes klart. Genom sänkan mellan Årstaviken och Hammarby Sjö befarade man att fienden kunde passera för att sedan inta Stockholm. Muren som är fornlämningsklassad samsas idag med företagets samlingsytor. Jag tar en tur i skyttegången. Genom en skottglugg kan jag först se eventdeltagare eller kanske lunchgäng, bussar och allra längst bort den nybyggda glasskyskrapan. Låter en eventmacka försvinna in under jackan innan jag drar vidare. Ser en gammal Bajenligist stå och slå en båge mot en mur, inte läge att gå fram och surra. Synd. Nu kanske det tar tio år tills nästa gång. Gångtunnlar, passager och vattenpölar, som höstsolen och tåget från Hagsätra passar på att reflektera sig i. Områden, som känns som ritade att funka som kulisser till storskaliga slag. I samband med derbyn på 90-talet. Betong, puts och kakel som idag tycks ha dränerats på sitt syfte och endast huserar ett subtilt krig mellan grupperingarnas klibbor. Lager på lager, halvt nedrivna. Stupade krigare.
Tvillingklubbarnas säsonger faller i takt med almarnas löv på Kolerakyrkogården. Några erfarna vape:are har stämplat helg och pyst upp varsin Perlenbach på en bänk. Här lyser run club-människorna med sin frånvaro. Ser en enorm kamphund som försöker skita men det kommer inget. Den gamla kyrkogården markerar en knivskarp gräns mot Hammarby Sjöstad och kilometer av ännu så länge själlösa kvarter. Gårdar där snubbarna med Lidl-bärsen hade fått ett samtal till farbror blå på sig inom några minuter. Det är här i zonen mellan innerstad och närförort som dynamiken uppstår. Ett ingenmansland. Trafikapparatens Mad Max-värld! Slaktardrängarnas, kvarnarbetarnas och de dödsdömda på väg till galgbackens före detta värld. Våran kolossala spridning av värme en gång om året, då vi knallar runt i trakterna i tiotusentals. Futuristisk glasskyskrapa, med MC-klubbar i K-märkta stugor, som närmsta granne. Hastande människor med ett tåg eller buss som mål, men först en rejäl svängom i gångtunnlar, trappor, gångbroar och farliga övergångsställen. Inte långt härifrån låg rivningsfirman vi jobbade på. Rivningsfirman som hade personalmötena på Läckerbiten i samband med match. Kuvert som bytte händer under bordet. Stadens utkanter fascinerade Per-Anders Fogelström en gång i tiden och spänningen verkar bara fortsätta.

␄

^<< Hem

^<
Tillbaka

2025

Alla rättigheter förbehållna